Dopaminbrist
Igår var jag ute och drack öl med några vänner från klassen. Tanken var att vi skulle på privatfest hos en klasskompis, men efter att ha fått reda på att värden gått ut på svartklubb var det inte längre aktuellt. Istället tog vi kalaståget från Stéfans mysiga lägenhet till en kårfest på Vasastan. Det var en lyckad kväll trots att människorna på kårfesten gav mig flasbacks från högstadiet. Det var faktiskt som att vara på en högstadiefest som någon barmhärtig samarit köpt extremt mycket alkohol till.
Konsumtionen av alkohol har varit för stor denna vecka. Jag är nu trött, sliten och lite nedstämd. Antagligen behöver min kropp vila sig och återfå alla lyckoämnen som har kissats ut på krogen. Ska bli skönt att återse gamla Nypon och de sköningar som bor kvar.
Från tidigare inlägg skrev jag om att ta chansen istället för att låta saker rinna ut i sanden. Jag tar nog tillbaka det. Vad jag kan läsa av situationen verkar det vara lönlöst. Så är livet. Inget att deppa för.
Kommentarer
Trackback
