fortfarande inget jobb
Jag tänker slå världen med häpnad en vacker dag....... med ett järnrör.
Sanningen
Det är alltså viktigt för oss att bevisa någonting vi aldrig kan bevisa. Sanningen alltså. Sanning är relativt, sanning är föränderligt med tid och rum, sanningen är opålitlig. När jag tänker på sanningen, tänker jag mig den som alla andra. Att den skulle vara objektiv. För att sanningen ska få mening måste den vara objektiv och oberoende av oss. Vi vet dock att så knappast lär vara fallet. Vi vet att det är vi som satt upp ramarna för vad som är sant och falskt. Vi med vår subjektiva uppfattning. Därför är din sanning inte min sanning och dessa sanningar är ingens sanning. Det finns ingen sanning....... eller jo, min sanning.
Jävla finnar
Har sovit djupt i 12 timmar. Så grymt skönt. Vaknade dock upp med en otrevlig överraskning. Hade fått en fyllefinne. Det är kanske ingenting ovanligt, men jag fick den på rumpan. På ena skinkhalvan har jag nu en finne som svider lite när jag sitter. Gud skrattar åt mig.....
"Värt"
Styrbord Babord var gårdagens destination. Det är ett mycket trevligt ställe fast med dyr alkohol. Vi var ett gäng pojkar som tog oss dit för att sluta upp med några tjejer från klassen. Mitt mål med kvällen var väl lite väl tydligt, men jag fick som jag velat. Igår natt kysste jag en tjej från min gamla klass. Jag har velat gjort det sen jag började skolan. Hon är extremt snygg men jag har fegat och inte vågat. När jag väl tog till handling var det inga problem. Helmysigt. Det känns sjukt bra även fast jag också vet att det inte blir mer än så. Sådant får man respektera.
Killarna är kvar hemma och det är skönt med lite umgänge såhär dagen efter. Sov extremt dåligt och hade ingen känsel i höfterna när jag vaknade. Vi var tre som sov i min säng och eftersom jag är lång och stor så var det jävligt trångt. Idag blir det hundra filmer i slapphetens tecken. Jag börjar med En kärlekshistoria. Det känns väldigt värt.
ut......
Jag ska dit vatten smakar som vin....
Vilken helg
Ja, i Fredags kom Hannes och Simon. Det var sjukt kul. Självklart ställde vi till med en jävla fest och bjöd människor från alla håll och kanter. Till en början verkade det som att festen skulle bli i vanligt tempo, trevligt, öl, prat etc. Men icke. Det kom skitmånga som var extremt törstiga och sugna på dans. Själv var jag inte sen med att följa alla andras väg ner i Bacchusträsket. Hur som helst var det väldigt roligt och jag är glad att alla kom. Det finns många fina människor i min klass och många jag känner på annat håll likaväl. Ska väl tillägga att vi fick en varning också. Synd, men helt klart värt det! Det var ett par i vår ålder som klagat. Ett ensamt, eländigt, fult, mögligt och ljudkänsligt par. Synd att dom antagligen inte är omtyckta av någon. Inte ens deras föräldrar om jag får gissa.
I lördags gick vi ut på Styrbord Babord. Tog det desto lugnare och fokuserade på omgivningen samt dansgolvet. Även denna kväll mycket trevlig.
I vår tänker jag försöka jobba. Jobba och satsa på mitt och Stéfans filmprojekt. Vi ska filma en dokumentärfilm här i Göteborg. Det ska bli så jävla kul. Stéfan har redan sökt efter olika bidrag. Underbart.
Nu när jag inte ska plugga längre får jag inte träffa lika många från klassen. Jag kommer sakna många av dem. Hoppas jag träffar vissa av dem ändå. Det finns vissa av dem jag inte vill ska försvinna ur mitt liv riktigt än.
När jag går i motvind
Just nu är jag paralyserad. Vet inte hur mycket jag kan om provet som ska göras i morgon. Det känns som att jag misslyckas brutalt. Då får jag göra en omtenta vilket är tråkigt. Har ingen motivation kvar och jag vet inte om filmvetenskap är ett ämne för mig. Jag älskar film men kurserna känns meningslösa i mina ögon. Framförallt filmhistoria som är det ämnet vi sysslat mest med. Jag har därför beslutat att inte fortsätta plugga filmvetenskap. Det är tråkigt att mista mina fina klasskompisar men dom kanske jag kan få ha kvar som vänner ändå.
Problemet med att inte studera är att jag inte kommer ha någon inkomst. Har därför sökt lite jobb och hoppas verkligen på ett positivt svar från något av företagen. Problemet med mig är att när saker inte går som jag vill, blir jag paralyserad av ångest. Jag ser allting svart. Pratade med farsgubben igår och idag. Han sa att det är viktigt att verkligen inte fastna i grubbel. Han har rätt. Det värsta som skulle kunna hända mig är att jag måste återvända till Nyköping. Det får bara inte hända. I sommar kan jag tänka mig att bo där och jobba men absolut inte annars. Jag måste söka jobb och få ett. Spelar ingen roll vad det är, bara jag har en inkomst.
En positiv sak är att hemtentan gick bra. Då slipper jag bekymra mig om sådana saker. I morgon har vi fest hemma hos oss. Alla får komma och det kommer bli kul. Hoppas bara det kommer någon. I helgen ska jag söka jobb. Massor av jobb.
Såhär ska jag och brorsan bli på fre.
Ja Alxexander, det blir ingen vit helg för dig. Det har jag bestämt.
Driften
Senaste tiden har varit lite slitsamt. Plugg, jobb och en del festande. Verkade som hela klassen befann sig i någon sorts koma idag. Alla var förkylda, slitna och oroliga över tentorna som ska göras eller vara klara på fredag. Jag tänker inte vara orolig. Går inte tentan bra så får jag göra om den. Hemtentan kommer nog att gå bra. Jag har ett intressant ämne och då är det roligt att skriva. Jag skriver om ondska i film. Hur filmskapare väljer att skildra fenomenet och hur vi påverkas av det.
Något jag däremot lider brist på just nu är närhet. Jag har glömt bort att det är viktigt för mig. Jag behöver någon känsla av kärlek. Känner mig urfattig på det. Vill inte gå ut på krogen och ragga sex. Man kommer inte långt på det. Jag behöver höra någon viska någonting fint, ligga bredvid någon och kramas, sova tillsammans osv. Jag behöver bli uppskattad! Antagligen händer ingenting och jag går ut på krogen för att få någonting tillfälligt. Jag är vilsen nu. Det bästa med mig är att jag fortfarande är hoppfull. Kärlek kommer till alla som vill.
Nu ska jag skriva klart min förbannade hemtentamen. Gotta mig lite i ondskan.
Stämningsfullt
If I did have a choice
I'd never want to live forever
Just let me have a voice so I can make my points
I can't imagine running a race with no finish line
Just let me keep my pace and make to most of my time
I love giving but I'm bad at receiving
The truth is, I'd prefer to be the one bleeding
But I'm a paranoid that stays between play and work
Cautious and aware, 'cause I'm afraid of being hurt
Which brings me to the issue
And that would be this:
How often must I ask myself why I exist?
I feel like a freak, this world is a circus
Just trying to find myself as well as my purpose
I'd never want to live forever
Just let me have a voice so I can make my points
I can't imagine running a race with no finish line
Just let me keep my pace and make to most of my time
I love giving but I'm bad at receiving
The truth is, I'd prefer to be the one bleeding
But I'm a paranoid that stays between play and work
Cautious and aware, 'cause I'm afraid of being hurt
Which brings me to the issue
And that would be this:
How often must I ask myself why I exist?
I feel like a freak, this world is a circus
Just trying to find myself as well as my purpose
- Slug
Igår hade jag tråkigt och klädde ut mig till Peter Pan.
Nej, jag ljuger. Jag hade inte alls tråkigt. Jag fick bara en sådan lust att klä ut mig. Kanske inte så likt Peter Pan men jag fick ta vad jag hade. Peter Pan är min favorit av alla fantasikaraktärer. Vi har någonting väldigt gemensamt: Ingen av oss vill bli vuxen.
Nya året
Julen var lugn och skön. Besökte till och med kyrkan vid tolvtiden. Det var stämningsfullt men prästen höll ett mycket långtråkigt tal. Hade jag varit präst hade jag i varje fall försökt övertyga folk om min övertygelse på Gud. Han stod där och pratade så släpigt att jag ville putta bort honom och ta över showen själv. Trotts prällen tyckte jag det var spännande. Det är någonting speciellt med att befinna sig i en kyrka. Man fylls av en lust att tro. Synd att tron snabbt kan försvinna när man stöter på motsättningar i livet.
På nyåret åkte jag ner till Köpenhamn hos mina svenska och danska vänner. Där vart jag mottagen med leenden och kramar. Det kändes bra. Jag älskar verkligen Köpenhamn. Vacker stad med vackra människor. På nyåret åt vi middag hos Martina och Troels, för att sedan ta oss till en hejdundrande fest. Runt sju på morgonen var det dags att ta sig hem. Problemet var att Oskar, som jag sov hos, redan hade gått hem. Jag var full, hittade inte och det var farligt kallt ute. Då dök hjältinnan Sandy upp! Hon visste vart Martina och Troels bodde så vi gick dit och sov. Tur det, annars kanske jag hade saknat tårna idag. Jag vill verkligen tacka alla som var med under nyårsskiftet. Ni var fantastiska och underbara. P.g.a. av er blev jag sugen på att flytta till Köpenhamn.
I lördags, när jag äntligen kommit hem, ville alla gå ut. Jag var sjukt trött men vi hade finbesök. Ut på Nefertiti och dansa var det som gällde. Jag tog det ganska lugnt eftersom tidigare dagar slitit på min själ. Sjukt bra musik dock. Vi dansade och kollade på vackra flickor. Som vanligt fast lugnare.
Nu är det dags att ta det seriöst lugnt. Jag har två tentor framför mig och dom gör sig inte på egen hand. Dessutom ska jag jobba senare idag. DÖÖÖDEN! Det positiva är väl att pengarna rullar in.
Oskar=bäst.
