nu slutar jag.......

Jag vet inte riktigt vart jag ska börja. Jag känner helt enkelt för att säga någonting. Jag börjar bekymra mig om att jag inte kommer bli någonting. Att jag inte kommer hitta min plats i samhället. Att jag ej kommer finna en kärlek som varar. I princip har jag väl slutat letat. Man tar det man får under helgerna.  Är jag självgod med världens sämsta självförtroende? Hur nu det går att kombinera dessa två faktorer är jag absolut inte på det klara med. Bra självförtroende och dålig självkänsla? Nej, jag har verkligen inte bra självförtroende. Kanske är jag bara bra på att spela?  Min kapacitet när det gäller sociala sammanhang är väl bra. Det har jag förstått. Men vart ska jag ta vägen med en sådan egenskap? Jag vill inte bli en medelmåttig människa. Jag vill göra skillnad. Jag vill höra människors säga: “Björn, det var han som förändrade. Det var han som dog men stannade kvar.”  Hur vet jag gränserna för min kapacitet som människa? Ibland bränner dessa funderingar hål på mitt hjärta och det slutar med passivitet eller likgiltighet. Apatin och jag, hand i hand.   Snälla värld vrid dig, snurra dig själv i min riktning så jag också kan se framåt. Hjälp mig hitta mig själv! Hjälp mig att se vart jag ska ta vägen. Jag röker ner mig. Jag säger aldrig nej. Jag är medelklassens bevis på hur det är att ha det för bra. Att få allting serverat. Inte göra någonting själv. Ångesten och lyckan är mina enda spelkort. Hur ska jag kunna skapa med någonting så jävla fattigt! Var är min historia? Vem vill höra vad jag har upplevt? Hittills har jag tvingat omgivningen att se min värld. Min värld är inte ens densamma och därmed ingen sanning eller intressant historia. Om tio år kommer jag sitta i en liknande situation och fundera över exakt samma saker. Det enda jag ville idag, förutom att bli älskad av världen, var en drog. Vilken som helst! Lsd tjack, röka, kärlek heroin, kläder, träning, hat! Vad som helst som tar mig här ifrån. En fet jävla joint som kunde ta mig tillbaka till drömmarnas värld utan måsten.  En värld där man inte behöver uträtta någonting för att vara någonting. En värld där spotify inte har reklam, oavsett om man betalar för det eller inte. Jag behöver en vägvisare. En alkemist. Gör mig till Guld. Gör mig skinande ren. Gör mig till jordens mest ädla ämne.

 

Peace out motherfuckers, detta är sista inlägget i den här bloggen. Försöker kanske med en ny någon gång. Om så är fallet får väl denna skitblogg ett nytt inlägg. Jag känner mig patetisk när jag skriver. låter bättre i huvudet än i verkligheten. Jag har ju alltid haft problem med den och därför får skrivandet vara privat tills jag kan formulera mig som jag tänkt.


konversation mellan mina kollektivkamrater

Kocken: "Vi kanske skulle röka fredspipan?"
Brevbäraren: "Är den schyst?"
Kocken: "Nej."

Helgen

I fredags gick jag ut med jobbet för lite gratis bowling, karaoke och öl. Jag lyckades vinna bowlingen (spöade även chefen) och vann därmed ett VIP-pass till en fotbollsmatch på ullevi. Man får tydligen mat, alkohol och schysta platser. Inte för att sport är min stora grej, men vafan, kan bli kul. Efter det drog jag för att träffa Nicklas på Kings Head. På vägen lyckades jag tappa mobilen mitt i vägen varpå två bilar kör över den. Får jag väl köpa en ny jävla mobil, tänkte jag, men som tur var höll mobilen! Ytterdisplayen är paj, men den inre fungerar bra.
Efter jobbet i lördags drog jag på bio med Gustav och Micke. Vi såg "Alice in wonderland" av Tim Burton. Skitfilm. En klar besvikelse. Jag hade höga förväntningar då Tim Burton ligger bakom filmen, men det märks att Disney har haft för mycket att säga till om. All surrealism är som bortblåst och man får känslan av att det är en mesig Harry Potter-film som visas. Schyst med 3D dock. Idag har jag jobbat och nu tänker jag bara slappa.
Framförde "kungens man" av Björn Afzelius på karaoken. Hoppas att jag inte fördärvat den annars mycket vackra låt.

kkk

Under rasten satt jag och informerade mina kollegor om Ku Klux Klan. Det är inte många av dem som faktiskt känner till hur pass aktiv denna extrema rörelse är. Skrämmande men spännande. Tror dock inte att det är mer än en kollega som faktiskt tycker det är intressant.

framtid

Just nu sitter jag på jobbet och känner att det inte finns någon framtid för mig. Det är svårt att hålla modet uppe när man ständigt känner sig som en bedragare. Sitter och funderar över framtiden och har inte helt koll på vilket program jag vill läsa på Universitetet. Tänker därför ta kontakt med en studievägledare för hjälp. Nästa höst bli jag med stor sannolikhet kvar i Göteborg. Åtminstone om jag hittar ett någorlunda bra jobb. Känns bra att ha så många vänner här. Utan er hade jag flyttat utomlands och aldrig kommit hem. Om livet känns kuken får man ignorera allt ett tag. Ljuga för sig själv. Säga att allt blir bra.....

Fantastic Mr.Fox

Wes Anderson har gjort det igen!! En helt jävla underbar film. Jag tyckte att Fantastic Mr.Fox var så bra att jag vill hävda att det är den bästa stop motion-filmen som någonsin gjorts! Eller så är jag bara exalterad över känslorna som jag kände efter filmen. Genialt är det i varje fall! Helt fantastiskt! Wes for the Win!

 

Hade en lustig diskussion idag också. Vad kom först?: Liptons pyramidformade t-påsar eller den första Karate kid-filmen? Jag tror Karate kid.

 

Wax on, Wax off

 

 


Förlåt mig Valdos Gud

Jag har tydligen blivit duktig på mitt jobb. Vet inte om det är någonting att vara stolt över. Tror knappast det. Med list och en rejäl dos av retoriska argument kan jag nu sälja dig vad fan som helst. Ren skit om det är så. Är jag en hemsk människa? Faan, jag får dåligt samvete. Min specialare är skräckpropaganda och ordentligt med sådant. Jag har i princip övertygat människor i alla åldrar att om man inte skyddar sig med vår spärrtjänst så kan man bli skuldsatt för resten av sitt liv. Varenda invändning slår jag sönder med ännu mer skräckpropaganda som om jordens undergång närmar sig med stormsteg och att företaget jag jobbar på är det enda som har en lösning på problemet.
Dagen sjukaste sälj då jag övertygat en djupt troende man:
Han: - Det låter som en riktigt bra tjänst verkligen, men jag tror inte att det är någonting för mig.
Jag: - Det är helt okej, detta är så klart inte en tjänst för alla, men vad får dig att tro att du inte kan bli drabbad som "alla" (lägg märke till att jag sa ALLA) andra?
Han: - Jag har skyddsänglar som vakar över mig dag och natt. En stark tro på Gud ger skydd.
Jag: - Jag förstår, jag tror ju nämligen själv på Gud (ganska mycket lögn), men tror du verkligen att Gud ingriper vid dina ekonomiska kriser? Är inte Gud större än så? Jag personligen tror att Gud bryr sig om dig och ditt liv, men inte bryr han sig om huruvida du blir skimmad eller inte. Tror du inte han har viktigare saker för sig?
Han: - Jo, det är klart...... men Gud är allsmäktig och har man nära kontakt med Gud kanske han ingriper ändå.
Jag: - Visst, du kan ju ta risken. Själv tror jag att Gud är större än så.
Han: - ................. Vad menar du?
Jag: - Tänk på alla han behöver bry sig om. Gud älskar alla lika mycket oavsett kontakt. Tänk på alla dem han måste hjälpa som har mycket större problem än våra invånares ekonomi. Vore jag du så skulle jag ta denna tjänst och låta Gud syssla med viktigare saker som kräver hans ingripande. Vad säger du? Ska vi inte hjälpa änglarna lite? Det kostar dig bara 299 kr per år och så kan du låta Gud ingripa i viktigare saker i ditt liv.
Han: - hmm, ja, det är ju inte så mycket pengar ändå.
Jag: - Nej precis, och tänk på alla pengar du gör av med på oviktiga saker som alkohol (lögn av mig, klart viktigt), tobak osv.
Han: - Jag röker inte.
Jag: - Nej, men ett glas vin då och då?
Han: - Jaja, jag tar nog tjänsten ändå. Det är inte så mycket pengar och så slipper jag någonsin tänka på det mer.
Jag: - Precis, du kan vara helt säker och så behöver du bara ringa ett nummer ifall det händer något.
Detta var på ett ungefär hur det gick till. Vi pratade i 20 minuter men jag kan inte komma ihåg allt vad han sa. Tror han hette Valdo. Han var mycket snäll och dessutom rolig. Jag kände mig hemsk efter detta samtal och det var inte värt den lilla provision vi får per sälj. Tur att man har grundlön också.
Förlåt mig Valdos Gud.

Det kunde ha varit värre, jag hade kunnat haft hiv

Inte för att jag har någon sjukdom alls, men jag vill poängtera att hiv hade gjort mitt liv värre idag. Jag har haft två tuffa och ångestladdade dagar då man bara vill ge upp. Hade jag haft hiv så skulle jag nog försökt njuta av den tid man har kvar i livet. Vi friska människor har en tendens att stressa oss ner i graven.

High on you and on drugs

Jag tryckte försiktigt ner handtaget på dörren för att hon inte skulle vakna. Hon låg där och andades fridfullt och nästan ljudlöst. Under tystnad stod jag där och betraktade en av Guds mest vackra och underbara skapelser. Och om det inte var Gud som skapat henne så var det i varje fall en mycket unik och originell atomuppbyggnad. En känsla av starkt begär strömmade genom min kropp. Begäret att känna hennes DNA. Långsamt kröp jag ner under samma täcke för att få hålla om henne. Hon måste vaknat till lite då hon tog mina händer för att lägga dem runt hennes midja. Inga ord utbyttes. I denna stund var kärleken självklar. Vi behövde inte säga något till varandra. Vi visste redan. Jag låg bakom henne och stirrade på hennes nacke. Perfektion, var det enda jag kände. Hon är perfektion personifierat. Visst var detta inget jag skulle tycka om henne under hela mitt liv. Förhållanden kan vara lika grymma och smärtsamma som underbara, men just denna natt fanns bara tveklös kärlek mellan oss båda. Jag bet mig själv för att inte somna. Jag ville känna mig älskad en liten stund till. I morgon kunde allt vara borta. Att vakna upp och inse att allt bara var en dröm. Kanske en hallucination. Skulle inte vara speciellt förvånande. Det absolut värsta scenariot skulle vara att vakna upp tillsammans med sin älskade för att sedan få en separation kastad i ansiktet. Som en fet jävla smäll rakt över munnen. En paralyserande smärta som tar evigheter att läka i jämförelse med en sprucken läpp. Men inte denna natt. Denna natt kan aldrig byta karaktär. Den är nämligen begränsad av mina fantasier om ett lyckligt liv.

Alexander

Just det, Alexander är suverän! Först fixar han jobb åt mig.... sen godsaker.

jobb

Har jobb som säljare. Verkar tungt, men samtidigt verkar arbetskamraterna bra. I morgon är första dagen med seriöst arbete. Skönt att fylla en funktion igen.

Fantastic four

Nu bor vi fyra pojkar hemma hos mig. Den fantastiska fyran om ni frågar mig. Alexander har flyttat in då han inte längre har någon lägenhet. Det är visserligen bara tillfälligt, men det funkar bra. Det är jag, Gustav, Mikael och Alexander. Vi bildar en vansinnigt bra grupp killar tycker jag. Jag är så jävla tacksam över att ha dem hemma. Inte bara av ekonomiska skäl utan också som vänskapligt stöd. Vi skämtar, peppar varandra och lagar mat tillsammans. Utan dem alla hade jag inte haft det lika lätt denna höst. Jag har verkligen varit förvirrad, men med fina råd och vänliga kommentarer har jag orkat med allt det jobbiga. Egentligen skulle jag vilja tacka alla mina vänner, nyfunna och gamla. Det är hur många som helst, men alla spelar stor roll för mig. Vänskapen är ofta evig till skillnad från den kärleken man kan finna med en partner. Dör relationen så dör känslorna sakta men säkert. Man kan bara hoppas på att det lever vidare i en djupare vänskap. Jag lever för kärleken, men ibland finns den inte där. Då suger jag ur all den kärleken som mina vänner har till mig. Som en parasit med ständig uppmärksamhetsbrist.
Igår pratade jag med Linnea. Hon var den första flickvännen jag hade. Hon kan i princip allt om mig efter de tre åren vi hade. Jag är väldigt glad för den djupa vänskapsrelation vårt förhållande utvecklades till. Det gör att jag idag kan prata med henne om nästan allt. Oftast pratar vi just om relationer och ger varandra råd till och från. Det går inte att sätta ett pris på sådan vänskap. Igår berättade hon om en kille hon tycker om. Jag vet vem det är och vart väldigt glad för hennes skull. Han är en gammal vän som har ett stort hjärta och mycket charm. Hon förtjänar en fin kille som honom. Lycka till Linnea.
Min senaste flickvän Karin, har jag konstigt nog ingen kontakt alls med. Det är lite synd, men man kanske måste lämna vissa förhållanden helt bakom sig. Vi kanske aldrig hade den kemin som kunde ha utvecklats på samma vis som min och Linneas relation gjorde? Jag önskar dock Karin all lycka med sin nuvarande pojkvän. Det förtjänar hon också. Det är bra tjejer och när jag ser tillbaka kan jag vara stolt över att en gång varit deras pojkvän. Snygga är dom också. Som fan, hahaha.
Ibland saknar jag den kärleken man har med en partner. Någon att bara vara med, någon man kan krypa tätt intill utan att behöva säga ett ord. Hon förstår ändå. hon är medveten om hur stor den delade kärleken är. Hon känner till ens mörka sidor som man annars ständigt döljer. Jag vill känna känslan av att bli betraktad utan att känna oro. Känna oro för vad personen ska tycka. JAG VILL KÄNNA KÄNSLAN AV EN SJÄLVKLAR PASSIONERAD KÄRLEK HELT ENKELT! Men jag får inte glömma: Kärlek är inte självklart och det är inte något man kan ta för givet. Kommer aldrig att bli. Kärleken är, och detta är ett faktum, lika tragisk som vacker. Trots det vill jag, precis som de flesta ensamma singlar, ha den kärleken. Jag målar ofta upp kärleken till något vackrare än vad den faktiskt är, men sådan är jag och varför vara realist när det tenderar att göra en till pessimist.
Nu är jag dock singel, visserligen en väldigt nöjd och glad singel för tillfället. Därför är jag eran mina vänner. Ni kan räkna med mig. Nästan alltid i varje fall. Ni kan räkna med mig eftersom jag lever för er. Utan er skulle jag inte ha någon anledning alls att finnas till. Ensamhet är ett helvete tror jag.
Vill du bara bli min vän för en dag eller natt så visst, jag är inte främmande för tillfällig kärlek, men då är du inte vad jag söker i livet. Jag kan tänka mig att byta lakan för din skull. Inte mer än det.

fortfarande inget jobb

Jag tänker slå världen med häpnad en vacker dag....... med ett järnrör.

Sanningen

Det är alltså viktigt för oss att bevisa någonting vi aldrig kan bevisa. Sanningen alltså. Sanning är relativt, sanning är föränderligt med tid och rum, sanningen är opålitlig. När jag tänker på sanningen, tänker jag mig den som alla andra. Att den skulle vara objektiv. För att sanningen ska få mening måste den vara objektiv och oberoende av oss. Vi vet dock att så knappast lär vara fallet. Vi vet att det är vi som satt upp ramarna för vad som är sant och falskt. Vi med vår subjektiva uppfattning. Därför är din sanning inte min sanning och dessa sanningar är ingens sanning. Det finns ingen sanning....... eller jo, min sanning.

Jävla finnar

Har sovit djupt i 12 timmar. Så grymt skönt. Vaknade dock upp med en otrevlig överraskning. Hade fått en fyllefinne. Det är kanske ingenting ovanligt, men jag fick den på rumpan. På ena skinkhalvan har jag nu en finne som svider lite när jag sitter. Gud skrattar åt mig.....

RSS 2.0