God jul förresten.
Idag vaknade jag, packade väskan, för att sedan ta mig hem till Nyköping. När jag kommit till SKF fick jag reda på att inga spårvagnar gick därifrån eller från Gamlestadstorget. Jävla osis, tänkte jag. Hade bara en halvtimme på mig att nå centralstatioen innan tåget skulle lämna sin hållplats. Som tur var så fick jag följa med ett par med taxi. De hade också extremt bråttom.
Tågresan gick bra. Satt och tittade ut på snötäckta landskap medan olika artister från balkan trumpetade på i mina hörlurar. När tåget nått Norrköping kom första problemet. Alla tåg mellan Norrköping och Nyköping var inställda. Fuck, fuck, FUUUUCK SJ och deras förbannade vinstintresse. Finns få företag som skulle kunna göra så många kunder besvikna och ändå ha kvar dem. Vad skulle vi annars resa med? Swebuss? Tar bara en evighet att transportera sig med buss så varför inte? När bussresan var klar var man äntligen hemma. Första känslan när jag kommit in i Nyköping var en blandning av skräckblandad förtjusning. Man saknar inte det man flytt från, men samtidigt har jag många underbara minnen av min hemstad och de människor som varit delaktiga i mitt liv. Underbart och förjävligt på samma gång.
Det var mycket trevligt att få träffa Tilda. Vi har inte setts på väldigt länge och hon såg ut att må bra. Tilda är en vän för livet. Känns skönt att ha sådana vänner. Nu sitter jag hemma, småberusad på glöggen som mamma ändå inte kommer att dricka upp. Hon har gjort väldigt goda lussebullar och syrran visade galna talanger gällande pepparkaksbakning. Nu ska jag dricka lite vin och slumra in. God jul förresten.
Dopaminbrist
Igår var jag ute och drack öl med några vänner från klassen. Tanken var att vi skulle på privatfest hos en klasskompis, men efter att ha fått reda på att värden gått ut på svartklubb var det inte längre aktuellt. Istället tog vi kalaståget från Stéfans mysiga lägenhet till en kårfest på Vasastan. Det var en lyckad kväll trots att människorna på kårfesten gav mig flasbacks från högstadiet. Det var faktiskt som att vara på en högstadiefest som någon barmhärtig samarit köpt extremt mycket alkohol till.
Konsumtionen av alkohol har varit för stor denna vecka. Jag är nu trött, sliten och lite nedstämd. Antagligen behöver min kropp vila sig och återfå alla lyckoämnen som har kissats ut på krogen. Ska bli skönt att återse gamla Nypon och de sköningar som bor kvar.
Från tidigare inlägg skrev jag om att ta chansen istället för att låta saker rinna ut i sanden. Jag tar nog tillbaka det. Vad jag kan läsa av situationen verkar det vara lönlöst. Så är livet. Inget att deppa för.
I got Soul Power
Jag bränner mig hellre än att låta allt rinna ut i sanden.
Gick upp vid 12:00 idag. Hade ingen lust alls att gå upp tidigare heller. Vet inte ens vad denna dag kommer bjuda på men tänkte försöka läsa lite filmhistoria. Jag borde kolla vad jag fick på förra salstentan men vill inte att resultatet ska förstöra min dag ifall det gick åt helvete.
Jonthe har tydligen tränat idag. Funderar på att göra detsamma. Alltid bra att tillföra kroppen lite endorfiner så blir man pigg och glad. Jag har börjat känna mig osäker i en människas närvaro. Det är inte likt mig alls. Jag brukar vara rättfram och åtminstone verka självsäker. Denna människa rubbar allt detta och jag finner det helt plötsligt svårt att säga det jag vill säga. Vet inte alls hur jag ska gå till väga. En sak är dock säker: Jag bränner mig hellre än att låta allt rinna ut i sanden. Brukar inte vara så farligt om man går på en nit, men denna gång fegar jag i varje möjlig situation.
Igår hade vi en mycket trevlig kväll med några från klassen. Har lagt märke till att det är många trevliga själar jag tidigare aldrig pratat med. Jag har också blivit bjuden på en fest hemma hos Benjamin. Är inte speciellt festsugen men det går alltid att ändra på. Min kropp måste verkligen tycka att jag misshandlar honom brutalt. Mina dagar består av gröt, en måltid och öl. Antingen kommer detta sluta i att jag blir fet och alkoholiserad eller att jag blir smal och alkoholiserad. Vet inte riktigt hur kroppen fungerar när det gäller kost men jag och kroppen lär väl märka.
Gurra (en av mina sambos) fick inte förlängt på jobbet. Det är inte så bra. Vi behöver honom verkligen i vår lägenhet. Dels för att alla har ganska svag ekonomi, men också för att han är en fantastisk kille. Hoppas verkligen att han hittar ett nytt jobb snart. Det vore kanon. I morgon ska jag jobba på macforum. Bara fyra timmar och det är jävligt skönt.
Är det såhär det går till när man skriver blogg? Öser ur sig massa smörja som ingen egentligen är intresserad av? Hehe, jag gillart!
Lyssnade på Cream och fick Cream.
Började inte denna dag som jag hade tänkt. Vaknade upp vid 11:00 av att alarmet på mobilen gav ifrån sig ett extremt irriterande ljud. Slog av alarmet och slog på Cream med "Pressed rat and warthog". Bra låt att vakna upp till. Framförallt om man är lite dimmig i huvudet som jag är idag. Igår firade vi Mikael som bor med mig och Gustav. Han fyllde 23 år och vi befann oss på Skål som är en mycket bra krog. Hela kvällen bestod, för en gångs skull, av lagom mycket öl och trevligt firande. Det var skitkul.
Nu när jag vaknade hade jag ganska mycket gaser i magen. Inget ovanligt dagen efter. Låg i sängen och lyssnade på briljanta låtar med Cream, fes och drack lite vatten kryddat med c-vitamin. Vid tredje fisen tog jag i lite extra i hopp om att slippa göra av med flera. Ett stort misstag! Någonting hade gått fel. Fisen hade konsistens. Det var bara att flyga upp ur sängen och slänga sig in i duschen. Om det finns något positivt att säga om denna situation är det väl möjligtvis att det var en liten mängd. Säger som Jonas Gardell: "Varför just jag"!
Jag har blivit smittad
Jag gör härmed mitt första blogginlägg. Trodde aldrig dagen skulle komma eftersom mitt intresse att skriva för allmänheten inte varit speciellt stort alls. Det är väl tänkt att detta ska vara bra skrivträning för mig och jag kommer nog att påstå att det är därför jag börjat blogga. Antagligen vill jag bara att någon ska intressera sig av vad jag har att säga eller vad jag gör. Om absolut ingen gör det kan jag alltid skita i att kolla statistiken och låtsas att det finns någon med intresse för mina tankar, idéer och vad jag gör om dagarna. Jag kan också skylla på Jonte i min klass. En skön kille jag läser filmvetenskap med. Han länkade sin blogg så att jag kunde läsa den. Tyckte det var både roligt och intressant men nu har hans hivblogg smittat mig! Jag kommer antagligen aldrig att bli kvitt bloggandet! Jag kommer skriva tills jag dör.
Nu kom Gustav hem och verkar väldigt glad i hågen. Tydligen har han varit och svingat bägare med gubbarna nere på Old corner. Nu satte han på en Lp med Lars Holmer på min skivspelare samtidigt som han dricker gammalt rödvin ur flaskan. Gustav är faktiskt en av de roligaste grabbarna man kan dricka öl med men just nu vill jag skriva klart mitt inlägg!!
Nu när jag är en av er och livet utanför bloggvärlden inte längre existerar, kan jag faktiskt säga att det känns bra. Jag är positiv till att blogga. Hivpositiv.
