Fantastic four
Nu bor vi fyra pojkar hemma hos mig. Den fantastiska fyran om ni frågar mig. Alexander har flyttat in då han inte längre har någon lägenhet. Det är visserligen bara tillfälligt, men det funkar bra. Det är jag, Gustav, Mikael och Alexander. Vi bildar en vansinnigt bra grupp killar tycker jag. Jag är så jävla tacksam över att ha dem hemma. Inte bara av ekonomiska skäl utan också som vänskapligt stöd. Vi skämtar, peppar varandra och lagar mat tillsammans. Utan dem alla hade jag inte haft det lika lätt denna höst. Jag har verkligen varit förvirrad, men med fina råd och vänliga kommentarer har jag orkat med allt det jobbiga. Egentligen skulle jag vilja tacka alla mina vänner, nyfunna och gamla. Det är hur många som helst, men alla spelar stor roll för mig. Vänskapen är ofta evig till skillnad från den kärleken man kan finna med en partner. Dör relationen så dör känslorna sakta men säkert. Man kan bara hoppas på att det lever vidare i en djupare vänskap. Jag lever för kärleken, men ibland finns den inte där. Då suger jag ur all den kärleken som mina vänner har till mig. Som en parasit med ständig uppmärksamhetsbrist.
Igår pratade jag med Linnea. Hon var den första flickvännen jag hade. Hon kan i princip allt om mig efter de tre åren vi hade. Jag är väldigt glad för den djupa vänskapsrelation vårt förhållande utvecklades till. Det gör att jag idag kan prata med henne om nästan allt. Oftast pratar vi just om relationer och ger varandra råd till och från. Det går inte att sätta ett pris på sådan vänskap. Igår berättade hon om en kille hon tycker om. Jag vet vem det är och vart väldigt glad för hennes skull. Han är en gammal vän som har ett stort hjärta och mycket charm. Hon förtjänar en fin kille som honom. Lycka till Linnea.
Min senaste flickvän Karin, har jag konstigt nog ingen kontakt alls med. Det är lite synd, men man kanske måste lämna vissa förhållanden helt bakom sig. Vi kanske aldrig hade den kemin som kunde ha utvecklats på samma vis som min och Linneas relation gjorde? Jag önskar dock Karin all lycka med sin nuvarande pojkvän. Det förtjänar hon också. Det är bra tjejer och när jag ser tillbaka kan jag vara stolt över att en gång varit deras pojkvän. Snygga är dom också. Som fan, hahaha.
Ibland saknar jag den kärleken man har med en partner. Någon att bara vara med, någon man kan krypa tätt intill utan att behöva säga ett ord. Hon förstår ändå. hon är medveten om hur stor den delade kärleken är. Hon känner till ens mörka sidor som man annars ständigt döljer. Jag vill känna känslan av att bli betraktad utan att känna oro. Känna oro för vad personen ska tycka. JAG VILL KÄNNA KÄNSLAN AV EN SJÄLVKLAR PASSIONERAD KÄRLEK HELT ENKELT! Men jag får inte glömma: Kärlek är inte självklart och det är inte något man kan ta för givet. Kommer aldrig att bli. Kärleken är, och detta är ett faktum, lika tragisk som vacker. Trots det vill jag, precis som de flesta ensamma singlar, ha den kärleken. Jag målar ofta upp kärleken till något vackrare än vad den faktiskt är, men sådan är jag och varför vara realist när det tenderar att göra en till pessimist.
Nu är jag dock singel, visserligen en väldigt nöjd och glad singel för tillfället. Därför är jag eran mina vänner. Ni kan räkna med mig. Nästan alltid i varje fall. Ni kan räkna med mig eftersom jag lever för er. Utan er skulle jag inte ha någon anledning alls att finnas till. Ensamhet är ett helvete tror jag.
Vill du bara bli min vän för en dag eller natt så visst, jag är inte främmande för tillfällig kärlek, men då är du inte vad jag söker i livet. Jag kan tänka mig att byta lakan för din skull. Inte mer än det.
Kommentarer
Postat av: jontha
Fint Bulan.
Mycket fint.
menmen, Vem i er fyra är den nakna Jessica Alba?
:)
pussi
Filmfestival?
Trackback
