AgapeRocks

Jag vet inte riktigt vart jag ska börja. Jag känner helt enkelt för att säga någonting. Jag börjar bekymra mig om att jag inte kommer bli någonting. Att jag inte kommer hitta min plats i samhället. Att jag ej kommer finna en kärlek som varar. I princip har jag väl slutat letat. Man tar det man får under helgerna.  Är jag självgod med världens sämsta självförtroende? Hur nu det går att kombinera dessa två faktorer är jag absolut inte på det klara med. Bra självförtroende och dålig självkänsla? Nej, jag har verkligen inte bra självförtroende. Kanske är jag bara bra på att spela?  Min kapacitet när det gäller sociala sammanhang är väl bra. Det har jag förstått. Men vart ska jag ta vägen med en sådan egenskap? Jag vill inte bli en medelmåttig människa. Jag vill göra skillnad. Jag vill höra människors säga: “Björn, det var han som förändrade. Det var han som dog men stannade kvar.”  Hur vet jag gränserna för min kapacitet som människa? Ibland bränner dessa funderingar hål på mitt hjärta och det slutar med passivitet eller likgiltighet. Apatin och jag, hand i hand.   Snälla värld vrid dig, snurra dig själv i min riktning så jag också kan se framåt. Hjälp mig hitta mig själv! Hjälp mig att se vart jag ska ta vägen. Jag röker ner mig. Jag säger aldrig nej. Jag är medelklassens bevis på hur det är att ha det för bra. Att få allting serverat. Inte göra någonting själv. Ångesten och lyckan är mina enda spelkort. Hur ska jag kunna skapa med någonting så jävla fattigt! Var är min historia? Vem vill höra vad jag har upplevt? Hittills har jag tvingat omgivningen att se min värld. Min värld är inte ens densamma och därmed ingen sanning eller intressant historia. Om tio år kommer jag sitta i en liknande situation och fundera över exakt samma saker. Det enda jag ville idag, förutom att bli älskad av världen, var en drog. Vilken som helst! Lsd tjack, röka, kärlek heroin, kläder, träning, hat! Vad som helst som tar mig här ifrån. En fet jävla joint som kunde ta mig tillbaka till drömmarnas värld utan måsten.  En värld där man inte behöver uträtta någonting för att vara någonting. En värld där spotify inte har reklam, oavsett om man betalar för det eller inte. Jag behöver en vägvisare. En alkemist. Gör mig till Guld. Gör mig skinande ren. Gör mig till jordens mest ädla ämne.

Peace out motherfuckers, detta är sista inlägget i den här bloggen. Försöker kanske med en ny någon gång. Om så är fallet får väl denna skitblogg ett nytt inlägg. Jag känner mig patetisk när jag skriver. låter bättre i huvudet än i verkligheten. Jag har ju alltid haft problem med den och därför får skrivandet vara privat tills jag kan formulera mig som jag tänkt.